Riktigt jobb?

1

I höstas så skulle min son ha prao på skolan och då han redan varit hos sin pappa på lokaltidningen tidigare, så gick tanken till att vara med mig- men som han uttryckte det; ”det går ju inte, för du har ju inget riktigt jobb!”

Skratt förstås, men det har fastnat i tanken för jag inser också att vi låter oss hindras av just det. Jag drömde som liten om att bli pysseltant eller uppfinnare och tycker idag att jag har kommit förvånansvårt nära, jag får både pyssla och uppfinna något varje dag. Jag älskar det jag gör, allt det jag gör (jag gör ju många olika saker) och anser att jag är lyckligt lottad. Många av ungdomarnas vänner har frågat ”hur började du att jobba med det du gör?!” som att det finns en skola eller en väg som leder just hit. Så är det inte, vilket inte i sig innebär att det inte går att hamna här eller går att leva på. Jag har egentligen bara en sak att rekommendera; att fortsätta att göra det du vill göra. Försörj dig hur du vill- allt har sin tid och plats och ibland måste familj och bygga bo prioriteras- men fortsätt att ge din passion tid och resurser och ägna dig åt det, prata om det och ge inte upp. Finns det ingen tjänst där du får göra det du vill göra, så starta eget. Du kan knappast förvänta dig att någon ska ge dig möjligheten, du måste ta den. Du kan inte heller förvänta dig att någon annan ska betala dig en lön, om du själv inte kan få det att gå runt. Går det inte att leva på, så ha det som din hobby eller extrajobb tills det går.

Men viktigast av allt; låt ingen någonsin få dig att tro att du inte kan det du vill!

Kram Tina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *